Header

TEXTS

När jag är ute och föreläser för elever som ska starta upp sina UF-företag är jag alltid väldigt nervös för hur jag ska bli bemött. Ska jag kunna svara på alla kluriga frågor? Kommer de tycka att min information är viktig för dem? Mitt mål är ju alltid att inspirera dem till att VÅGA. Jag vill att de ska VÅGA misslyckas, det är ju då man lär sig som allra mest. Jag vill också att de ska VÅGA ta steget. Ta steget och göra saker som känns obehagliga och jobbiga. Som att tala framför hela klassen eller kanske fråga om någon företagares visitkort. För varje litet steg du tar, utvecklas du som individ, företagare och medmänniska.

Jag har lyssnat på många föreläsare, duktiga sådana. Men ibland handlar det alldeles för mycket om att du ska ha så mycket kunskap. Du ska ha höga betyg för det betyder att du är duktig och tillräcklig. Under hela min skoltid tänkte jag alltid att jag var värdelös varje gång jag fick tillbaka ett prov som inte visade betyget A.

Jag möter alla olika typer av människor när jag är ute i Sverige och föreläser. Ibland möter jag de som sitter tysta och inte ifrågasätter. Ibland möter jag dem som har tusen frågor. Ibland får jag ett visitkort. Ibland får jag flera. Jag kan inte tala om för alla dessa olika typer av människor hur man ska göra för att bli bäst. Hur man ska lyckas och hur man gör för att nå högsta betyg. För vi har alla olika vägar för att nå dit. Det finns inga rätt och fel. Inga A eller E.

När jag själv drev UF-företag och skulle tävla i Årets bästa säljare i Ung Företagsamhet ville jag hoppa av tävlingen. Flera gånger. Jag hade ju inte tillräckligt med kunskap? Jag var ju ingen säljare? Jag kommer ihåg hur jag jämförde mig med tjejerna i min klass som fick A på varenda prov. De var ju bättre än mig. Men jag bestämde mig för att jag ville vinna. Jag vände mig mot mamma innan jag klev ut ur bilen på morgonen ''mamma idag VILL jag vinna''. Jag stod där som vinnare. Jag hade ingen kunskap och jag kände mig långt ifrån bäst. Men jag ville vinna. Jag ville bevisa för alla oss som inte tror att vi kan, att vi FAKTISKT KAN.

Det handlar om att vilja. Du ska vilja ta dig fram. Vilja vinna tävlingar. Du ska vilja bli ditt allra bästa jag och vilja utvecklas. Jag tror inte på att man föds som en människa med betyget A eller betyget E. Jag tror på att vi alla kan och att vi alla kan vilja. För vill du tillräckligt mycket så är du faktiskt oslagbar. Bara du bestämmer dig för att vara det.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

TEXTS

Är det något som skrämmer mig och ger mig magont så är det tanken på att misslyckas. Bygga upp en mur av förväntningar, kämpa så det värker i hela kroppen och sedan riva ner allt på ett fåtal sekunder. Drivet i mig tappar fästet och jag faller sakta men säkert mot den kalla mark jag står på. Jag känner mig osäker, förvirrad och hopplös. Mina tankar flyger runt i mitt förvirrande huvud. Alla kommer skratta åt mig. Det kommer stå misslyckad i pannan på mig.

Jag har aldrig varit den som kastat mig ut och vågat chansa. Min musik har alltid legat mig varmt om hjärtat, jag har haft en låda fylld av låtar men aldrig har jag vågat släppa något. Jag har varit den som inte vågat räcka upp handen i klassrummet. Aldrig ställt mig först i kön och jag har absolut inte vågat satsa på det jag borde tro på - mig själv. Varför inte? Jag har blivit kallsvettig och illamående av tanken att misslyckas.

Men vet du vad? Det är ganska fint att misslyckas. Ett misslyckande för med sig otroligt många erfarenheter. Varje gång du misslyckas går du starkare därifrån med erfarenheter och kunskaper som du inte hade tidigare. Du lär dig vad du klarar av och vad du behöver för att slutligen lyckas. För du kommer aldrig lyckas på riktigt förens du har vågat lära dig misslyckas.

Jag ska bära upp mitt misslyckande i pannan som att det vore min snyggaste outfit. Jag ska låta alla skratta åt mig och jag ska skratta med dem. För det här är min väg mot att lyckas och när jag står där högst upp på prispallen så är det jag som kommer skratta. Skratta för att mitt misslyckande tog mig hela vägen dit.

DU är fantastisk. Glöm aldrig det.

Likes

Comments

TEXTS

Det var inte förens jag hörde orden en tionde gång från en okänd människa som jag började reflektera på riktigt. Varför väljer vi människor en karriär att följa livet ut? Vi väljer, vi studerar och sedan arbetar vi inom just det området i flera år. Det är så man ska göra. Det bara är så. För en dag måste du välja väg Hanna, det förstår väl du också.

Men jag förstår inte det. Jag vill ju ha alla dörrar öppna. Jag vill inte begränsa mig till ett visst yrke eller en viss arbetsplats. Jag vill vara flexibel och kunna prova något nytt för att lära mig mer om mig själv och andra människor omkring mig. Lära känna alla olika typer av människor och stöta på alla dess olika utmaningar.

Det var inte förens jag hörde orden en tionde gång från en okänd människa som jag började reflektera på riktigt. Hur hinner du med att driva en blogg, jobba med Sociala Medier, skriva musik, ha ett heltidsjobb, resa mycket med jobbet och samtidigt ha en fritid? Vad gör du på fritiden? Sa reporten frågande till mig när jag satt och berättade om mitt liv. Det slog mig att det är så himla självklart. Jag skrattade lite innan jag berättade, jag gör ingenting för att jag måste, jag gör det för att jag vill. Jag vill inte välja väg, inte idag och inte imorgon. Kanske någon gång. Men just nu trivs jag med att göra allt bara för att jag vill.

Jag vill bryta alla samhällets normer och krav. Jag vill springa om dem så snabbt det bara går. Och när jag har sprungit om dem så ska jag vända mig om och skratta åt dem. För fan så fel de hade.


Likes

Comments